Ett tydligt drag av intolerans och främlingsfientlighet finns i många samhällen. I Sverige har detta under senare år i sin yttersta konsekvens manifesterats genom våld mot invandrare och attentat mot moskéer och synagogor. Människor som engagerat sig mot detta våld baserat på främlingsfientlighet och intolerans har i sin tur blivit hotade, misshandlade, utsatta för attentat och mördade som den syndikalistiska aktivisten Björn Söderberg.

Främlingsfientlighet och intolerans visar sig också i betydligt mer vardagsnära situationer. Invandrare, speciellt utomeuropeiska invandrare med mörkare hudfärg, har svårare att få arbete eller avancemang på samma villkor som etniska svenskar, oavsett utbildning, kunskap och övrig kompetens. Det finns också en ”vardagsrasism” i form av tillmälen, skämt och historier som de flesta av oss har svårt att svära oss fria från. Historien visar dock att detta vardagliga, kanske tillsynes oskyldiga, uttryck för fördomar i ett samhälleligt kristillstånd kan leda till något mycket, mycket värre, som nazisternas maktövertagande i 30-talets Tyskland, som de etniska striderna på Balkan, som folkmordet i Rwanda.

I Europa har under senare årtionden vuxit fram högerextrema, antidemokratiska och främlings-invandrarfientliga politiska partier som Front National i Frankrike och Alleanza Nazionale i Italien. I vårt sydliga grannland fick det främlingsfientliga Dansk Folkeparti 12 procent av rösterna i valet 2001, blev vågmästarparti i danska riksdagen och sätter invandrarfrågor på den politiska dagordningen. I Sverige finns ännu inget liknande parti av någon betydelse på nationell nivå, men på vissa orter har främlingsfientliga partier vunnit kommunala mandat.

Typiskt för dessa partier är att de odlar dels ett politikerförakt och dels rasism och invandrarfientlighet. Budskapet är att etablerade demokratiska partier och politiker, fackförbund och media agerar ”landsförrädiskt”. Invandare utpekas som grunden för alla problem i vårt samhälle vare sig det gäller brottslighet, arbetslöshet eller tynande resurser för att upprätthålla välfärdssystemet.

Ett samhälle där grupper särskiljs och diskrimineras på grund av kön, ras, etnisk tillhörighet, handikapp eller sexuell läggning skapar sociala klyftor och utanförskap då grupper ställs mot varandra. Detta skapar en grund för antidemokratiska rörelser som, om de får växa sig starka, hotar det öppna, demokratiska, solidariska och toleranta samhälle som är ett av den fackliga rörelsens mål.

Om människans exploatering av människan ska kunna motarbetas och upphöra så måste vi börja hos oss själva. Vi måste kunna se oss själva i den andre, se likheten, för jämlikheten. Förtryck förutsätter att människor på någon grund; etnisk, religiös, politisk eller vad det vara må, nedvärderas som lägre stående, mindre värda, i extremfallet till icke-människor. När samhälleliga resurser överförs i privat ägo, när några få berikar sig på flertalets bekostnad, när det samhälleliga välfärdssystem som vi tagit för givet under årtionden hotas, är det lätt att ta till de enkla lösningarna; att skylla på invandrare, etniska minoriteter eller andra grupper som i något avviker från det som uppfattas som det normala.

Hamnarna har av tradition varit en smältdegel av människor från många yrken och länder. En knutpunkt mellan kulturer. I hamnarna har det av tradition funnits en förhållandevis stor tolerans mot det avvikande – ingen har frågat om så mycket mer än om du klarat av jobbet. Har du gjort det så har du accepteras oavsett egenskaper och bakgrund i övrigt. Toleransen i det kollektivt organiserade arbetet har oftast varit hög, liksom solidariteten med arbetare i andra länder.

Svenska Hamnarbetarförbundet fullföljer en tradition av solidaritet, tolerans och avståndstagande från alla sorters förtryck. Förbundet har bland annat vidtagit omfattande fackliga aktioner till stöd för förtryckta arbetare i länder som Chile under Pinochets diktatur och Sydafrika under apartheidsystemet. Inom landets gränser har förbundet aktivt deltagit i demonstrationer, upprop och andra opinionsbildande åtgärder med syfte att verka för ett demokratiskt, öppet och tolerant samhälle. För att klart, tydligt och i offentlighet klargöra Svenska Hamnarbetarförbundets ställningstagande mot rasism, främlings-/invandrarfientlighet och etnisk diskriminering fastställes:

Svenska Hamnarbetarförbundet skall verka för ett samhälle byggt på demokrati, tolerans och allas lika värde oavsett ras, etnisk tillhörighet eller ursprunglig nationalitet.

Svenska Hamnarbetarförbundet tar avstånd från alla former av diskriminering och vill efter förmåga verka för olika invandrargruppers integration i det svenska samhället.

Denna policy skall offentliggöras i förbundets tidning och genom pressutskick.

Förbundets ställningstagande skall manifesteras genom offentliga uttalanden och deltagande i olika initiativ syftande till att skapa förståelse för nödvändigheten för ett öppet, tolerant och solidariskt samhälle.

I förbundet skall hållas en öppen levande debatt i frågor med anknytning till invandring, främlingsfientlighet, rasism och nödvändigheten av ett öppet, tolerant och solidariskt samhälle. Detta skall också tas upp på förbundets utbildningar.